Dynamiska

to live a little dream

to live a little dream

Ett tomt kök på vindsvåningen. Ett kök som aldrig har varit ett kök. Ett förvaringsutrymme med rinnande vatten och köksluckor målade i grönt. Under diskbänken hittade vi en gammal skrivmaskin, en sådan som man skrev på före datorn kom. Det var farmors gamla och när jag var liten kunde jag sitta i timmar vid den och låtsas-skriva. Hitta på ett helt språk, med egna ord med egna betydelser och jag minns, jag minns att det alltid blev så bra. Jag var kung på skrivmaskin. Kung på att skriva.

Hon var stolt, sa att jag skulle bli någonting. Gav mig böcker att läsa. En handlade om en unge som blev mobbad och som fantiserade sig bort i någon drömvärld. Den var obehaglig och jag läste aldrig färdigt. Farmor dog innan jag hann bli någonting, innan jag hann uppfylla hennes dröm.

Hon var från Stockholm och hade ett italienskt temperament. En släkting till henne hade spelat bort ett slott med tillhörande förmögenhet. En annan hade varit otrogen med en snygg italienare. Farmor kunde skriva och drack whisky och jag tror att jag ärvt flest egenskaper av henne.

Jag dricker också whisky och jag delar farmors dröm, det har jag alltid gjort. Men jag har aldrig varit någon vidare realist. Jag drömmer storslaget, vill erövra hela världen, bli känd och medla fred i Palestina. Jag drömmer om priser och berömdhet och stora rikedomar från ingenstans.
Om att påverka. Inget speciellt, bara någon ser.
Men jag drömmer sällan. Oftast drömmer jag inte alls.

Och idag fungerar inte farmors skrivmaskin. Den tar sönder pappret när det egentligen ska uppstå ord. Misshandlar det tomma bladet, förstör det innan något vackert kan skapas. Det påminner alltför väl om verkligheten och om allt som aldrig fick chansen att bli något bra. Farmor övergav den, valsen torkade och skrivmaskinen fick aldrig skriva igen. Jag undrar om hon även övergav en dröm. Och om jag någonsin kommer att överge min.