Jag blev Alfons Åberg

Nyårsafton, Göteborg, 04.05. Vi vinglar hemåt, som de sönderpartade människospillror vi är. Lyckliga för ett nytt år, för att vi är tillsammans, för att livet känns rätt gött ändå och för att promillen gör hjärtat lite lyckligare just ikväll. Klart man är mindre uppmärksam då. Fulla, naiva, unga och dumma tänker vi inte på föräldrars… Fortsätt läs »

Tårar

Det var något oskuldsfullt över mig, något rent. Gulligheten var mer än ett yttre, mer än en fasad. Det var drömmar, tro och illusioner. Det var naivt och det var vackert. Men det blev med mig som med alla andra. Något hände och insikten brände likt en sexa billig gin i vinternatten och det som… Fortsätt läs »