Dynamiska

Din framtid är ett varsel

Det öppnar en ny hamburgerrestaurang i Malmö. Arbetsgivaren får in nästan 10 000 ansökningar till sju platser. Tio fucking tusen. Sveriges unga framtid flippar burgare. I väntan på nåt bättre.

Jag träffar en tjejkompis som nyligen varit på arbetsförmedlingen. Hennes handläggare inleder med att säga ”Under mina tjugo år har läget aldrig sett sämre ut, som ung idag är det nästan omöjligt att få jobb utan kontakter”. Jag trodde deras uppgift var att inspirera och engagera sig i sina sökande. Inte skjuta ner dom och rycka upp drömmar med roten. Bekräftandes det som medierna ropat ut sen börsfallet. Kris. Varsel. Kris. Gymnasiekids inne på sitt sista år, som faktiskt gått en yrkesförberedande linje står inför faktumet att jobben är slut. På väg ut i en varslad bransch. Och den ljusnande framtid är vår.

Men om man nu är ung i en småstad då. Om den enda kontakten man har är farsan som nog kan fixa ett jobb på lagret och en lägenhet 500 meter från föräldrahemmet. Ska vi bara ge upp och nöja oss, gilla läget, kolla melodifestivalen resten av våra liv och vara glada för vilket ben en eventuell arbetsgivare än kastar till oss. Jag tycker inte det.

Ändra perspektiv istället. Du bor hemma gratis, får käk och kärlek av föräldrarna. Så är läget för många. Vissa blir bekväma, andra rastlösa, några apatiska. Jag tycker man ska se det som en trygg bas att utvecklas ifrån, hur långt det än är från livet man vill leva. Vilka yrkesmässiga minor man än trampar på under livets gång blir det inte sämre än så. Mat på bordet, en godnattkram och sängen i pojkrummet. Om det är rock bottom finns det ingen anledning att inte chansa. Hur förnedrande det än är att skriva CV efter CV och sälja sig själv varje dag till människor som kanske inte ens vill ha en. Men att inte försöka är ett ännu större hån mot sig själv.

Så ring alla kontakter, hör av dig till alla som kan föra dig framåt, skriv ihop ett monsterCV och naila arbetsintervjuerna. Jag tänker inte droppa några klyschor om att bara du är dig själv så löser sig allt. Det funkar inte så. Men däremot tycker jag det är viktigt att våga visa vad man faktiskt kan, ingen kommer uppmärksamma din talang om du gömmer den under sängen.

Ja, din framtid är varslad, men inte uppsagd. Du kommer tvingas kämpa för att hålla den vid liv.

Men den är din så länge du vill.