Dynamiska

Världens sämsta år

Det började med några smärre missöden i form av snedfylla och möte med idiotiska kids från Göteborg. Ett överlag schysst nyår hade fått ett så oschysst och illabådande epitet och inga fina fyrverkerier och mediokra fyllehångel kunde göra något åt saken. First impressions lasts sägs det och jag är bara i stånd att hålla med. Det blir ett tungt år för kära 2009. Ett tungt år indeed.

Man behöver inte heta Littorin i efternamn för att få droppa nedstämda uttalanden om det kommande året. Alla är pessimistiska och på gränsen till uppgivna till den grad att vi liksom har förlikat oss med tanken. Vi har gett upp hoppet om året innan det ens har börjat.

Finanskriser är inte det roligaste i världen och söndersprängda palestinska barn på bästa sändningstid muntrar inte heller upp stämningen något vidare.

Samtidigt är det numera något av en tradition att allt ska skita sig just runt nyår, är det inte tsunamis eller småländska stormar är det krig och elände.

Men nu är det ju inte det här som tynger folk. Jobb, eller avsaknaden av sådana, väger tyngre än människoliv och nedblåsta träd. ”Arbetslös” står det snart med stora svarta bokstäver över var tionde svensk panna, åtminstone om man ska tro domedagsprofeterna.
Vad finns det att glädjas åt?

Det ser för det första ut att bli en riktig vinter för en gång skull vilket självklart firas med whisky och öppen eld. De flesta hurrar och de som går igenom isen eller kör ihjäl sig i halkan får betraktas som collateral damage. För det andra så var musikåret 2008 helt insane och det finns inget som säger att 2009 blir annorlunda. Relativt okända artister kommer att släppa vackra debutalbum och gamla etablerade favoriter tar oss med storm med nya mästerverk. Jag säger Hanna Baummann, jag säger Laleh, jag säger Lily Allen. I say no more. För det tredje så är IPRED och häxjakt på fildelare i all ära dystra nyheter för musikjunkies men jag är knappast ensam om att tänka stå fast vid invanda rutiner till dess att gratistjänsterna visar sig vara bra på riktigt. Om ens då.
Att 50-talister stämplar mig som kriminell won’t rock my boat.

Ja, det finns guldklimpar att snubbla över i mörkret.
Visst, året började med bilåkande bland Sveriges dummaste bilister i Sveriges mest idiotiska trafikstad. Det började med fem öl för mycket, det började med bråkiga kids.
Att 2009 skulle få bli ”världens sämsta år” var ett faktum innan det ens kommit igång och allt pekar på att så blir fallet.
Men alla konstigheter i Göteborg lyckades inte förstöra nyår i egentlig mening, vi åkte hem med leende på läpparna, och på samma sätt kan inte lite kass ekonomi sänka ett helt år.

2009 kanske blir världens sämsta men det blir också fett på många sätt. Så god fortsättning och ha så kul i världens bästa lågkonjunktur.