Dynamiska

Yes Sir, I can blog

De sa att vi kunde göra vad vi ville, att vi är födda rakt in i möjligheternas tidevarv. ”Var dig själv, följ dina drömmar och bara fantasin sätter gränserna.” Fuck yeah kids, framtiden tillhör oss. Vi har tekniken och är inte rädda för att använda den.

Vi har matats med det där sen dag ett, serverats klyschor till frukost, lunch och middag hela livet. Det slutade kännas äkta för ett tag sen. Vi tog det inte till oss. Istället för att engagera oss i framtid och viktiga ting började vi istället att publicera något så ointressant som oss själva. Alla blev sitt eget favoritämne och helt plötsligt var härärmittliv.blogg.se det enda beviset på att man existerade. Bloggen gjorde sin entré i folkhemmet.

Nån Schulman och nån Bella blev framgångsrika, visade upp bilder på sig själva i olika outfits, flashade några pics på snygga kändisar, gullade med en hamster och snackade om hur fräscht det är med avokado i pastasallad. Och bam! Just like that trodde alla småstadstjejer att de var SaTC-Carrie och visade upp sig i sina Gina Tricot-tischor, snubbarna skapade sportbloggar, mödrarna la upp bilder på sina småttingars första steg, första ord, första allt. ”Alla kan blogga – starta din egen blogg idag”. Sen började vi leva drömmen om oss själva.

All tid vi spenderat sedan dess på att berätta om vår vardag (för läsare som kommenterar enbart i syftet att länka till sin egen blogg) har blivit en beroendeframkallande hobby. Men kanske går det inte att sluta nu, självbedrägeriet har blivit för stort. Så vi fortsätter. Om vi slutar är vi återigen bara småstadsbor med samma kläder och möbler. Alla blev idealet. Alla glömde sig själva.

Men visst finns det kvalitativ läsning ute i bloggosfären, människor med viktiga insikter som är välformulerade och insatta i olika ämnen. Däri ligger charmen med bloggen; tillgängligheten och möjligheten att publicera sin åsikt. Baksidan är att de som inte har något att säga också får ett medium och tar upp vår bandbredd med inlägg om vilken färg de funderar på till sina gardiner.

Ja, alla kan blogga. Nej, alla borde inte.