en barnslig bekännelse

09 mars 2009

Jag vill lära mig dansa, dansa i regnet, dansa till glad musik i dammet på roskilde. Jag vill äta glass, god glass med jordgubbsmak som kostar mer än jag har och innehåller fett jag inte behöver. Jag vill ligga i flera timmar få komma ge orgasm gärna tusen gånger sedan skeda hela natten morgonen eftermiddagen minst ett dygn kanske två.

Jag vill ha ett jobb gärna bara några timmar om dagen helst ett roligt. Ett jobb med hög lön och trevliga människor, ett jobb som gör mig känd.

Jag vill kunna sjunga, sjunga bra gärna häftigt och rappa snabbast bäst. Skapa musik som får mig att gråta och dig att gråta. Musik folk vill älska och älska till.

Jag vill måla vackra tavlor, episka tavlor som säljs för miljoner på auktionsfirma 200 år efter min död inte innan. Jag vill teckna, teckna bra kanske fyndigt, göra serier åt DN om åldersångest, ensamhet och fylla. Svart humor som får några att skratta och många att skrika.

Jag vill regissera film och göra huvudrollen eller alla roller gärna samtidigt så som Peter Sellers. Det ska vara svartvitt eller helt i rosa och alla ska älska för ingen annan ska kunna filma så som jag.

Jag vill göra något bra, bara någonting litet eller stort det spelar ingen roll men det ska göra någon glad, gärna många, kanske tusen eller hela världen.
Det ska göra någon glad, inte för att jag vill sprida glädje eller lycka eller ens ge det lilla barnet ett leende på läpparna. Inte för att jag är god.
Men för att bekräftelse är det enda jag behöver och det enda jag vill ha.

Inga kommentarer skrivnaVisaGöm

Lämna en kommentar

Du måste vara inloggad för att kunna skriva en kommentar.

Parkromantik

Vi möts efter jobbet, svetten vilar i pannan och vi är glada för idag är det fredag. Vi sparkar av oss skorna, placerar ut en filt och korkar upp. För vi vill bli fulla, på sommar, kärlek och vin. Allt på samma gång. När kvällen nalkas packar vi ihop, myggen biter och vi börjar slåss…. Fortsätt läs »

Dynamiska åker (till) Way out West!

Dynamiska går in i ännu en fas. Återigen packar Hektor och Anton väskan för att korsa Atlanten och återvända till Sydamerika, även om de inte gör det tillsammans den här gången. Anton byter knivar och Oslokök mot bandspelare och Valparaiso där han ska lära sig allt om dokumentär radioproduktion. Hektor drar tillbaks till kärleken och… Fortsätt läs »

Ett anständigt liv

”Kommer du ihåg när du kröp ner bredvid mig igår? Det var sent på natten, jag låg och tittade på Ett anständigt liv. Du höll om mig och sa att du bara ville känna något igen. Vad som helst. Å andra sidan pratade du också om vikten av kapitalförsäkring så kanske var det inte så… Fortsätt läs »

Sekunder som tvivlar

Sekunder övertygar och timmar tvivlar. Ge mig allt och jag sväljer hårt. Sitter löst och dansar klistrad till något oförståeligt. Vaknar förvirrat och fyller år om 3 dagar. Ler i kassan ler i spegeln ler på kort. Ler åt solen, ler åt barn, ler åt leenden. Hurrar högt och sväljer hårt. Men när det är… Fortsätt läs »

Nu,här,så

Det enda jag vill göra är att titta utan förbehåll, som en egen spegel utan kontroll. Inte pysslas om, inte vattnas jag har växt nog. Skörda inte känslor, drick inte upp era liv. Att dö vid din sida är det närmsta kärlek som jag kom…. Fortsätt läs »

Vamos Argentina Carajo

Nagellack

climbing up on Anxiety Hill

En smal indieproduktion i startgroparna