Dynamiska

no time to rest

Dagar som går lite för fort. Veckor som bara springer. Tid som vägrar stanna upp.

Som tåget du egentligen aldrig ville hoppa på från första början och som inte ens stannade för en rökpaus i Borås.

Funderingar kring tid som begrepp och tid som fenomen. Jag likt andra sitter lamslagen när skogsdungar och industrisamhällen svischar förbi.
Hur kan tiden stå så uppenbart stilla där ute när allt annat flyger iväg i 160 km i timmen?

Jag ville ju aldrig lämna Göteborg den där förlängda veckan, den där dagen i synnerhet.
För mycket har det skämtats om att jag skulle snubbla på mållinjen, falla just när det passade som minst. Men med allt annat som sägs outtalat alltför många gånger självuppfylldes även denna profetia. Skämtet blev en parodi.

En lång kyss som varar ett ögonblick, en blick och ett hejdå.
And in the blink of an eye it’s all gone.
Visst, jag reser mig upp. Blåslagen och en visdom klokare.

Tid är som en skenande galen spårvagn. Den stannar aldrig upp. Den kör över dig.