Dynamiska

en blind verklighet

Hur en låt du glömt gräver upp det du förträngt, hur du inte kan låta bli att fundera på hur allt hade varit om man varit lillvuxen trettio år tidigare – tagit flyget ner till ett helt annat Buenos Aires, snortat koks och hängt med exilnazister in på småtimmarna medan porteños revolutionerade på gatorna och omvärlden föll samman natt för natt och bit för bit.

Hur en enkel fråga väcker tusen svåra till liv, hur kärlek, ovillkorlig vänskap och en hyfsat snygg om än sliten t-shirt får omgivningen att tvista över ens sexuella läggning.
Hur allt det där som innebär att vara man får en att vilja vara pojke för evigt.

Hur det du en gång avskydde efter en titt ut i världen framstår som det finaste som finns. Som gråsossighet, rationalitet och pragmatism. Som relationer och kärlek på distans.
Hur politisk idealism och kärleksmässig cynism bytte sida och vände allting uppochned.

Och det känns lite som livet i ett nötskal. Vi flyr och när vi tröttnar, vänder oss om och möter verkligheten som vi trodde att den var, har allting ändrats, blivit oigenkännbart och vi vänder oss om.
Flyr igen.

Alla vet redan att politikerna är korrupta, att de där tusenlapparna företagssverige skänker till BRIS i direktsändning till slut hamnar i giriga svettiga fickor.
Att präster inte vill frälsa världen, bara tafsa på småpojkar och sedan stå framför oss och le. Att lärare är misslyckade akademiker som bara snackar skit och att polisen misshandlar när de tror att ingen ser.

Det är lätt att bli desillusionerad i en värld där allt redan blivit avslöjat, där våra inre monster för längesedan grävts upp till ytan och där seriemördande inte längre är speciellt avskyvärt. Bara jävligt radikalt.

Så vad är det egentligen jag vill ha sagt?
Kanske att det inte är okej att barn är världsvana och avtrubbade vid åtta års ålder på grund av det som visas på nyheterna strax innan läggdags. Att ondska inte är okej även om vi vant oss vid den, och att någon bara någon borde göra något. Bara säga stopp.

Eller så är jag inte så naiv, utan önskar bara att jag kunde få höra en låt jag aldrig hört, en låt som kan få mig att glömma allt som hänt och allt som är.

Ignorera det som alla känner till men som ingen längre ser.