Dynamiska

your final destination

En bänk i skuggan vid en välbekant sjö. Samtal mellan fyra ögon gömda bakom raybans och kopior för 30 spänn. Vi har åldrats och det märks så väl. Skinnjackan som once hade varit för stor sitter nu perfekt. På ena ärmen sitter ett armémärke han fick i Ryssland. Förr han bara sytt fast den för att det var snyggt. Nu fanns en känsla och en tanke bakom. Att han ville fira att han kommit levande därifrån.

Förr var det mest bara idéer. Nu fanns det en plan.

Storslagna drömmar som genomförs steg för steg och mål som uppnås. Vill man ha världen får man kämpa för den tänker jag och funderar på om jag hade kunnat göra samma uppoffring.

Kanske är det just det jag har gjort.

Offrat hösten för vår. Flytt från det jag jagat längre än jag kan minnas och satt så många vänskapsrelationer on hold. Det var några som talade om mod, hur häftigt det var att våga sätta sig på ett plan och bara dra. Men det har aldrig handlat om mod.

För det finns inget svårt med att åka när det enda som håller dig kvar skrämmer skiten ur dig, inget obehagligt att lämna allt man vet för ovisshetens mörker när det är just mörker man behöver och ovisshet man vill ha.
Visst, det här kanske aldrig blir ens riktiga hem. Men nu vet jag hur det är att glömma då och att leva i nu.

nu vet jag äntligen hur varmt det är i Argentina.