Dynamiska

igår idag imorgon

There’s a ghost in me who wants to say I’m sorry. Det är bara lyrics säger någon tänker någon menar någon. Men jag vet att det inte stämmer. De är ord men mer än ord de är sanning och de gör ont.

Jag har försökt allt. Testat förnekelse gått vidare till insikt och har pendlat fram och tillbaks däremellan sedan dess. Men det går inte att förneka bort något, går inte att bota allt med lite insikt. Some things just won’t go away. Vissa saker försvinner inte alls.

De får mig att fundera över varför människor som bara sprider kärlek måste dö när monster som sprider sorg får leva.

monster så som jag.

Någon av er där ute tänker säkert att ”nä nu överdriver han jösses vilken dramaqueen så farligt är det inte” och kanske inte kanske inte alltid men ofta alltför ofta och det är faktiskt mer än nog. Kraven jag har är inte höga de är omöjliga de är en illusion och en tanke om den övermänniska som aldrig kommer existera. Jag sårar genom att applicera de kraven på mig själv och jag sårar än mer genom att förvänta mig att se dem uppfyllda av alla andra.

Det finns en bakomliggande orsak det gör det alltid alla har spöken och mina spöken är i högsta grad levande. De finns i mina mardrömmar de finns i de sämsta av mina minnen och det värsta av allt är att de alla är av levande kött och rinnande blod.

Mobbing är så fult och det är fel det vet vi alla vid det här laget men det har slutat spela någon roll. De skapade problemet då men det är jag som råkar vara problemet idag. Detta liv har gång på gång visat sig  vara för kort för att kastas bort på tårar och på hat.

Jag är trött på det pallar inte längre står fan inte ut.

Jag förlåter er alla, verkligen alla varenda kotte som velat mig illa och som gjort mig så ont. Det är ingen utsträckt hand för jag skiter i vilka ni är idag och vill inte ha med er med att göra. Men jag förlåter er och hoppas att alla andra kan förlåta mig tillbaks.
Because I truly am sorry.