Dynamiska

Jag blev klabbet

Vissa föds flyende sa du. Direkt in i rollen som strateger på tryggt avstånd från det sociala slagfältet. Låter de andra slåss, studerar alla drag hos sina motståndare för att sedan med all nödvändig kunskap gå till attack. Ett liv utanför och vid sidan av. Du blev en betraktare som bara ville tillhöra något. Någon.

Det brukade vara så lätt. Då. På den tiden när det räckte med att vara lite bra på att kicka läder och se någorlunda hyfsad ut för att vara socialt accepterad. Jag reflekterade aldrig över dem som inte kunde. De som inte ville. Klabbet. Det måste ha gjort så ont att aldrig få vara en individ, aldrig bli kallad sitt namn. ”Det är jag, du, du, du, och du mot klabbet”. Att så mycket makt kan finnas i ett pojkfinger.

Förmodligen hade jag varit mobbad om jag inte lirat boll och varit modig. Så lillgammal och småkonstig, med en massa ord som ingen annan förstod hade jag varit extremt fel om jag inte varit rätt på det som betydde något. Då. Istället blev det en tillgång att vara verbal, ett enkelt sätt att ta en plats och få övertag i sociala sammanhang. Jag tog allt för givet, utan att reflektera över vems utrymme jag tog för att synas mer. Ingen gjorde mig uppmärksam på det och jag gick oemotsagd genom hela min skoltid.

Jag var aldrig medvetet elak, mobbade ingen och försökte vara en snäll kis. Men jag fick aldrig lära mig hur det ser ut från andra sidan. Hur det är att inte våga ta plats för att man aldrig haft någon. Hur det känns att vara fel. Hur det känns att aldrig få vara med. Att inte få vara sedd och bekräftad. Att inte få vara Någon.

Och det gör ont i mig när jag inser att i många sammanhang framstår jag som en självgod fitta som helt hänsynslöst tar plats från andra för att framhäva mig själv. Trots att jag inte menar det. Bekräftelse är mitt heroin och begäret släcks aldrig. Jag är en egopundare. Och utan dig hade jag aldrig sett och insett det. Hade kanske gått hela livet och trampat ner människor, sårat dem med ord och blickar.

Det är ju jag som är osäker. Någon som tror på sig själv behöver inte jaga bekräftelse från andra. Nu är det jag som är odefinierad och ingen fotboll kan rädda mig. Nu är det jag som är klabbet.

Får jag vara med i ditt lag broder?