-
Dynamiska åker (till) Way out West!
Dynamiska går in i ännu en fas. Återigen packar Hektor och Anton väskan för att korsa Atlanten och återvända till Sydamerika, även om de inte gör det tillsammans den här gången. Anton byter knivar och Oslokök mot bandspelare och Valparaiso där han ska lära sig allt om dokumentär radioproduktion. Hektor drar tillbaks till kärleken och… Fortsätt läs »
-
Senaste kommentaren
My Green i climbing up on Anxiety Hill Mest omtyckta
Sånt vi gillar
climbing up on Anxiety Hill
En strålande sol som inte längre värmer skiner över oaser som inte längre helar. Flykt till en brygga som skriker privat men som ändå känns min, där solen värmer åtminstone lite där oasen fortfarande fungerar mycket och jag slutar kippa efter andan. Börjar andas luft. Men kraften är på väg att sina. Växjö hjälper inte mer…. Fortsätt läs »
drömmarna och ensamheten
Minnesbilder fyllepizza balkong med innegårdsutsikt sorglös ungdom olika stadier av onykterhet håller henne om höfterna och ur högtalarna strömmar random rock och Nashville Pussy. Bröllopsbilder bakispizza balkong med chileflagga barnlös barndom bakfull håller sig om huvudet och tv visar massakern i Libanon och andra orättvisor på repeat. Nostalgibilder aptitlöshet oundvikligt vuxen byter vinflaska mot fruktkorg… Fortsätt läs »
what it looks like
Man behöver vara duktigt blind för att missa att dynamiska.se once more har en ny layout. Webbmaestro Daniel har jobbat around the clock för att anpassa upplägget till det ökade antalet medarbetare och resultatet ser ni nu. Redaktionen hoppas att ni blir lika upphetsade som vi över detta och att ni fortsätter höra av er med synpunkter…. Fortsätt läs »
end of the line
I en stad som blommar i oktober och luktar höst när det vanligtvis är vår går solen upp över en hemvändande kille i Buenos Aires. Molnen är färgade rosa och himlen klarblå och det luktar redan nygrillat längs med den hamnpromenad som om några timmar kommer att vara befolkad av hundratalet hungrande byggarbetare och affärsmän…. Fortsätt läs »
se på luffarn som går där på vägen
”Vet du varför jag ville se dig igen?” Frågan ställs på português, ett språk som för två veckor sedan var mer främmande än bortre Mongoliet men som på senare tid börjat göra lite sense. Mitt svar är nekande och hon trycker sina fingrar mot mitt panna och säger: ”För att du är så mycket äldre… Fortsätt läs »
Vamos Argentina Carajo
Tre minuter tog det. Sedan var det över. Det som började så vackert för Sydamerika, det som var så lovande för världens mest fotbollsälskande nationer. Brasilien åkte ut mot Holland i en match som knappast var rättvis. Visst, Holland gjorde mål, van Oranje vann. Men Brasilien spelade bäst fotboll hade mest otur åkte ur för att något annat lag vaknade på rätt sida denna dag.
Brasiliens avsked i VM var tårfyllt på båda sidor av tv-rutan.
Men hos Argentina fanns hoppet kvar. Maradona, denna studsande lilla legend till diva skulle visa att Messi kunde upprepa hans egen bragd 24 år tidigare. Och så gjorde en tysk yngre än jag själv mål i tredje minuten och sänkte det argentinska laget till bottennivå. Avslutningarna avslutades inte, målchanserna var med få undantag halvdana och jag satt i tv-soffan med en flaska argentinsk malbec och bara skrek. Mina hjältar hade inte en chans.
Och jag kan sörja i all evighet. Eller glädja mig åt att ett lag för en gång skull i detta världsmästerskap vann en match rättfärdigt. Tyskland spelade strålande, lysande, formidabelt. De krossade. 4-0 mot ett världsmästarlag som Argentina. Vi borde ge dem guldet här och nu.
Tårarna på mina kinder kan inte göras ogjorda. Jag sörjer. Men jag glädjes samtidigt åt att argentinarnas förlust resulterade i mitt första telefonsamtal från min bror Anton sedan vi skiljdes åt i Valparaiso, Chile. Uppskattar smsen från mina vänner i Tyskland som trots att de stod mitt ibland 300 000 galna tyskar vågade hålla på Argentina.
Det känns inte rätt, det känns inte bra. Argentina och Brasilien borde båda ha gått till final. Men de förlorade efter spelets alla regler, de spelade inte tillräckligt bra.
För Brasilien är lärdomen att disciplin inte är svaret på livet universum och allting.
Och Argentina kanske inser att Maradonas individualism inte är vägen till seger. Världens bästa fotbollsspelare Messi åker hem från VM mållös. Vi lever trots allt i en tidsålder där samarbete betyder mer än individuell talang.
Igår sörjde jag för Brasilien. Idag fäller jag tårar för Argentina. Men i VM 2014 är det förhoppningsvis er tur.
Så vamos Argentina carajo. Vamos a ganar. Que esta barra quilombera. Ne te deja no te deja de alentar.
Inga kommentarer skrivnaVisaGöm